Aktier, inte för alla

Rubriken kan låta lite 80-tals borgarbrackig, men det är inte så jag menar.

Har märkt att en del sadlar om till fonder efter att ha kört med aktier ett tag. Man har bränt sig på någon tveksam investering, man sover inte gott om natten, aktierna man valt har underpresterat index över tid. 

Det har lett till den logiska slutsatsen att fonder kanske är det bättre alternativet. 

Själv investerar jag till 90% i aktier av följande anledningar:

• Det är kul. Att själv kunna handplocka de bolag man tror på och följa dess resa är riktigt spännande och varje gång en utdelning höjs i ett bolag får jag en liten kick
• Oftast är det billigare än fonder. En del fondförvaltare skäms inte för sig. +2% i avgift. kan förstå om det är en exotisk och svåråtkomlig marknad som Vietnam, men Finland för helvete. Det tär exponentiellt på totalavkastningen ju längre tiden går.
• Jag får utdelningar och ett förutsägbart kassaflöde. Jag kan se i mina grafer hur pengaregnet kommer, månad för månad, vecka för vecka. Mycket uppiggande när det klirrar till
• Vill undvika vissa bolag. T.ex en svensk indexfond är blytung i H&M och Ericsson. Inga bolag som jag attraheras av. En global indexfond består till ca 10% av FAANG. Mycket tungt mot techbolagen. 
• Jag lär mig mer om branscher och marknader. 
• Jag köper och behåller. Är du transaktionsinriktad och av ren nervositet kollar kurserna varje dag kan det bli lättare rent psykologiskt med en indexfond. Själv har jag innehav som stuckit både -30% och +40%. Jag bryr mig inte nämnvärt om det utan köper i de bolag som är bästa köpet för stunden, till skillnad från en indexfond.

Så sover du inte gott om natten när du valt tveksamma aktier eller har inte tid att följa bolagen. Då är nog fonder för dig.